5 viktiga punkter

♥ Vad jag har lärt mig sedan jag fick mina diagnoser Asperger och ADD ♥

 1. Att alla med diagnoser är olika. Har du träffat en person med Asperger så har du träffat EN person med Asperger.

2. Att mina diagnoser inte definierar mig utan definierar vad jag KAN ha svårt med.

3. Att olikheter bidrar med mer än vad man kan tro. Olikheter är styrka!

4. Att jag borde vara stolt över den jag är, trots samhällets fördomar kring diagnoser (som ibland knäcker mig)

5. Att våga vara mig själv. Strunta i vad andra tycker är normalt. Göra det som är normalt för MIG!

14033600_1820571414833538_763934818_n

Beviljad aktivitetsersättning!

Sedan mars i år har jag väntat på besked om jag får min aktivitetsersättning beviljad. För en liten stund sedan ringde Försäkringskassan och berättade att min ansökan gått igenom och att jag kommer få pengar. Sådan lättnad!

Under dessa månader har jag kraschat totalt. Min läkare och flertalet personer på Försäkringskassan har ständigt påmint mig om att det inte är säkert att min ansökan kommer gå igenom och vad skulle jag då göra? Vad skulle jag göra om jag nekades pengar? Hur skulle jag då gå vidare? Skulle jag ens kunna gå vidare? Tankarna har invarderat min hjärna och många gånger har jag varit nära att ge upp. Jag har planerat, fantiserat och illustrerat upp i min hjärna hur det avslutet skulle gå till. Ser ni vad myndigheterna har drivit mig till?

Helt plötsligt så får jag rätt till pengar och nu vet jag inte hur jag ska lyckas vända mina destruktiva tankar till något positivt. Jag är fortfarande fast i den här förnedrande spiralen myndigheterna har försatt mig i. Vem ska hjälpa mig att resa mig upp igen? Vem tar ansvaret för min hälsa? Enbart jag själv?

Nu vill jag kunna leva, utvecklas och växa som person. Men då jag måste vända på myntet och hur tusan gör jag det?

septum

 

Jag sover bara

Godmorgon!

Somnade igår vid 17 och vaknade imorse vid 8. Trots det är jag inte utvilad.
Dramat med myndigheterna tar kål på mig och jag tänker bara vara tills den här mardrömmen är över (läs: tills jag får rätt till aktivitetsersättning och kan leva, inte bara överleva)

Ett kort inlägg 

Snart är sommaren över och jag kan inte låta bli att ha lite dåligt samvete över att inte ha tagit vara på den. 

Igår fick jag besök av en vän som jag inte träffat på ett tag och det gav mig SÅ mycket energi. Hon är en av få människor som inte stjäl min energi. 

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga än att uppdateringen kommer bli bättre här så småningom. Håll ut ❤️

Varför jag inte kan arbeta

Många har frågat mig varför jag inte kan arbeta och för ett par dagar sedan fick jag en kommentar angående detta. Det var ett stycke jag fastnade vid, nämligen detta: ”Det låter på många av dina inlägg som att mycket av din panik grundar sig i din ekonomiska situation. Jag är inte helt klar över varför du inte kan arbeta ihop pengarna? Kanske är en lösning att lägga mindre energi på Försäkringskassan och mer på Arbetsförmedlingen? Kan du komma igång och arbeta så tar du ju över makten och kontrollen över din egen ekonomi och behöver inte längre bråka med Försäkringskassan.”

Först och främst så förstår jag att kommentarer som dessa skrivs i all välmening. Sedan finns det andra sätt att säga det på, som inte alls är välmenat. Iallafall så önskar jag att jag kunde svara på varför jag inte kan arbeta. Jag önskar jag kunde ge ett detaljerat och givande svar men jag kan tyvärr inte det.

Dom gångerna jag testat arbeta (på ca 30 olika ställen) så har det varit mer än bara arbetet i sig som varit problemet. Allt har påverkats – min vardag, mina relationer och framförallt min egna hälsa. När jag arbetat så har jag inte haft ork över till att ta hand om hemmet och hålla kontakt med vänner och familj. ”Men så är det ju att arbeta, det är slitsamt och inget man blir direkt pigg av” kanske du direkt tänker. Till viss del stämmer det – men jag anser inte att ett arbete ska driva en så pass långt att enda utvägen man ser är självmord. När jag arbetat och inte kunnat ta hand om allt annat så har jag blivit så otroligt överbelastad att jag många gånger funderat på hur jag ska ta mig ur allt. Det låter säkerligen dramatiskt, men varje gång jag arbetat så har det slutat med självmordsförsök.

Med andra ord så är jag inte stabil nog att arbeta. Jag är inte stabil nog till att hantera flera olika pusselbitar här i livet på en och samma gång. Jag klamrar mig fast vid en pusselbit åt gången medans dom andra bitarna fallerar. Jag vill kunna arbeta, men då måste jag först hitta metoder att hantera allt detta på.

Så snälla, ni som skriver kommentarer som den ovan i all välmening – gör inte det. Fråga mig hellre om det finns något du kan göra, det räcker bara att finnas där och försöka pusha mig.

Några av alla anställningar jag haft.

13957611_284328481941850_1429197451_n

%d bloggare gillar detta: