Jag är tillbaka!

Jag är tillbaka!

Under hela sommaren har jag mått så otroligt dåligt och när jag ser tillbaka på den perioden så vill jag bara glömma den. Jag har pendlat mellan självmordstankar och förtvivlan, allt detta pågrund av att jag inte visste om jag skulle få godkänt till aktivitetsersättning

Efter 4 långa månader fick jag hem ett brev – ”Information till dig som har aktivitetsersättning”. Jag hade alltså fått godkänt på min ansökan! Men hur skulle jag plötsligt kunna må bra igen? Jag hade ju fightats med både mina egna och andras tankar så länge att jag inte visste hur jag skulle kunna lägga det åt sidan. Därför så bestämde jag och min sambo oss för att åka iväg på en veckas semester till Rhodos. Det blev ett avbrott från vardagen och jag fick äntligen chansen att samla på mig nya krafter.

Nu mår jag betydligt mycket bättre och därför blir även bloggandet en kul grej igen.

Tack till alla som tålmodigt väntat på nya inlägg här, nu kör vi!

14021614_292633954444636_1459410175417701523_n

En veckas vila

Under veckan har jag inte behövt ta ångestdämpande, jag har somnat direkt om kvällarna, jag har kunnat gå runt utan att få panikattacker och jag har fått LEVA.

 Är så jävla rädd över att komma hem och möta verkligheten igen, dvs – dom nonchalanta läkarna, myndigheterna och allt som går emot mig i Sverige. Satt och lipade på sista lunchen här nyss. Vill inte 😭

5 viktiga punkter

♥ Vad jag har lärt mig sedan jag fick mina diagnoser Asperger och ADD ♥

 1. Att alla med diagnoser är olika. Har du träffat en person med Asperger så har du träffat EN person med Asperger.

2. Att mina diagnoser inte definierar mig utan definierar vad jag KAN ha svårt med.

3. Att olikheter bidrar med mer än vad man kan tro. Olikheter är styrka!

4. Att jag borde vara stolt över den jag är, trots samhällets fördomar kring diagnoser (som ibland knäcker mig)

5. Att våga vara mig själv. Strunta i vad andra tycker är normalt. Göra det som är normalt för MIG!

14033600_1820571414833538_763934818_n

Beviljad aktivitetsersättning!

Sedan mars i år har jag väntat på besked om jag får min aktivitetsersättning beviljad. För en liten stund sedan ringde Försäkringskassan och berättade att min ansökan gått igenom och att jag kommer få pengar. Sådan lättnad!

Under dessa månader har jag kraschat totalt. Min läkare och flertalet personer på Försäkringskassan har ständigt påmint mig om att det inte är säkert att min ansökan kommer gå igenom och vad skulle jag då göra? Vad skulle jag göra om jag nekades pengar? Hur skulle jag då gå vidare? Skulle jag ens kunna gå vidare? Tankarna har invarderat min hjärna och många gånger har jag varit nära att ge upp. Jag har planerat, fantiserat och illustrerat upp i min hjärna hur det avslutet skulle gå till. Ser ni vad myndigheterna har drivit mig till?

Helt plötsligt så får jag rätt till pengar och nu vet jag inte hur jag ska lyckas vända mina destruktiva tankar till något positivt. Jag är fortfarande fast i den här förnedrande spiralen myndigheterna har försatt mig i. Vem ska hjälpa mig att resa mig upp igen? Vem tar ansvaret för min hälsa? Enbart jag själv?

Nu vill jag kunna leva, utvecklas och växa som person. Men då jag måste vända på myntet och hur tusan gör jag det?

septum

 

Jag sover bara

Godmorgon!

Somnade igår vid 17 och vaknade imorse vid 8. Trots det är jag inte utvilad.
Dramat med myndigheterna tar kål på mig och jag tänker bara vara tills den här mardrömmen är över (läs: tills jag får rätt till aktivitetsersättning och kan leva, inte bara överleva)

%d bloggare gillar detta: